Maneter, hundbajs, fjolltomte!

Jag blir ofta ställd och förvirrad, rent av svarslös på frågan om hur gammal jag är. Jag måste verkligen tänka efter. Idiot tänker kanske du, visst så kan man tycka. Jag skulle vilja svara att min mentala ålder pendlar mellan 12 och 73.
Det fysiska åldern säger så lite inte sant?!

Det finns de som blir mentala pensionärer redan vid 23 och vissa som är pigga och nyfikna tills de faller ner och dör knall fall. Sen beror ju det på för min del om jag har ätit, sovit umgåtts med roliga eller tråkiga människor.
Jag kan verkligen känna mig gammal och trött när jag har tvingats jobba med trist folk. Människor som inte har nåt intresse för någonting, ingen passion! Hua! En gammal kompis benämnde sådana som maneter. När man sticker en nål i en manet så händer ingenting. Men när jag umgåtts med mina vänner som har roliga projekt och hyss för sig då kommer livet tillbaka lika säkert som hundbajset på våren. Då är jag ung ung ung, men musiken är gammal. Fast när den gjordes så var musikerna unga. Kan vi inte rösta bort det där med ålder?
Önskar att jag vore en dam, de ska man ju inte fråga om ålder. Kanske får bli transa till jul. Jul-transa

Åldermannen

Trevliga människor ska dö!

En före detta kompis pappa var på fest med sin fru hos deras närmsta vänner,
ett sällskap på sådär en åtta personener. Mitt i middagen knackade han lite lätt med kniven på vinglaset och sa att han tyckte att han att alla där var så väldigt trevliga allihopa. Han tillade även att trevliga människor var det värsta han visste och lämnade festen och sin fru sittandes kvar där bland deras bästa vänner.
Jag har tänkt mycket på det där, vilken elek idiot han var. Men det värsta är jag mer och mer börjar förstå honom.
Finns det något värre än trevliga människor?
Alla som förstår och ler så där naturligt.
Jag tror inte att motsatsen hade vade varit att föredra men varför måste alla vara såååååååå trevliga.

Överdrivet trevliga hälsningar
Malou Von Sievers

Är jag utsatt för voodoo?

Vid 23 tiden: Somnar som ett litet barn.
Vid ett: Vaknar av att man skriker att han vill ha fitta.
Vid tre: Vaknar av att en hund skäller oavbrutet i cirka tio minuter.
Vid sex: Nytt lass med skällande hundar.
Vid sju: Finska byggjobbare på byggnadsställningen utanför fönstret
skriker för full hals en halvmeter från min huvudkudde.
Tre nätter till, sen kan jag det det här plejset.

Apan

Blod Sugar Fall på IKEA

Jag är redo. Har laddat mentalt, sovit och ätit.
Vattenflaskan är med, druvsockret likaså. OK nu kör vi.
Det börjar lugnt och bra, det är en vardag vid 11. Kunde varit mer folk. Kollar sängar. Inte helt lätt att avgöra vad som är bra att sova i en hel natt när man provligger i 30 sekunder. Naturmaterial låter bra men är dyrare och bygger på att vi måste köpa ny bäddmadrass för 3000:-
Vi tar oss vidare men leds in i Kamrads onskefulla labyrinter, det är meningen att vi ska gå vilse för att köpa mer skit. Jag börjar känna mig desorienterad och stressad. Vi går runt i märkliga cirklar, barnskriken ökar. 250 kilos människor står i vägen. Hon träffar arbetskamrat, jag äter banan och tittar på tråkiga kuddar. Inget är riktigt snyggt. Nästan inget är riktigt fult. Det är svenskt. Det är lagom. Paul Young sjunger soundtracket till våra IKEA-liv.
Vad hände med mitt liv. Var gick det snett?

Mannen av dåligt virke

And We Hope You Had a Pleasant Journey

Back in Sviiiden. Det var en lång resa hem.
Precis när vi skulle åka lossnade rören under diskhon och vattnet forsade ut.
Party party! Alltid är det nåt. Men efter allt spring med hinkar och spannar kom vi till slut iväg. Det var lite nervöst att lämna bilen, eftersom det handlade om sekunder innan bilen skulle varit tillbaka. Men det gick bra tror jag, om det inte kommer en fet räkning för städning av bil. Halva Sahara och härliga saltränder. Som vanligt trodde vi att vi var ute i god tid, men icke. " Problem with your flight". Men det ordnade sig.
En kvart innan vi skulle på ändrades gaten, men de ändrade inte skylten så att det stod fel flygnummer. Tur man inte är lång, vem har de anpassat planen till. Leif Pagrotsky? Prince? Irans president, den lilla gibbonapan?
Men vi kom hem.

07.03 kom lastbilen som ska ställa upp byggnadsställningar två centimeter från min huvudkudde.

Jag får sova ut sen, om 40, 50 år. Länge.

Adiós Amigo

De som inte håller med har fel och är helt sjuka i huvudet.

Jag säger det bara en gång sa en chef till mig en gång i världen. De som känner mig lite grann vet att jag inte är så snål, jag säger samma sak många gånger.
Och som jag har tjatat om HBOs nya serie "John From Cincinnati"!

Läs om det här era trögskallar:
http://www.hbo.com/johnfromcincinnati/

Det är smutsigt, eländigt och jävligt kul. Och det säger jag som en objektiv sanning!
De som inte håller med har fel och är helt sjuka i huvudet.

Min lägenhet visas och ska förhoppningsvis säljas för löjligt mycket pengar den närmsta veckan.
– Latte eller cappuccino kanske skulle passa i sovrummet, eller vad tror du Krister.
– Hmm, ingår det hundskall och fyllevrål?

Vi drar till Barcelona på tisdag och fiser några dagar, sen vidare till Mallis för mer prutt och rap. Målet med resan är att få så jämn solbränna som möjligt, annars tar jag livet av mig med min slöa brödkniv. Hemma ska det ju bli svinbra väder, men skönt att lämna sängvätarcity ett tag.

Er tillgivne
Mjölbys egen Don Quixote